Bakgrund

De senaste decennierna har arbetsmarknaden för yrkesverksamma inom kultursektorn förändrats kraftigt. Antalet fasta tjänster har minskat och omvandlats till olika former av visstidsanställningar och korta uppdrag. Samtidigt har kulturarbetsmarknaden utanför institutionerna växt, dels beroende på utvecklingen av nya medier, tekniker och uttryckssätt, dels av att personer som tidigare kunde få en fast anställning i stället har skapat sin egen arbetsmarknad. Den vidgade kulturarbetsmarknaden kännetecknas av att det är en renodlad frilansmarknad där uppdragen i regel har mycket kort varaktighet. De yrkesverksamma har ofta flera uppdragsgivare samtidigt och växlar mellan anställningar och uppdrag.

STRUKTURPROBLEM
Denna förändrade arbetsmarknad har medfört att den nödvändiga fortlöpande kompetensutvecklingen har satts på undantag. Eftersom en allt större del av arbetet läggs ut på frilansare i form av uppdrag med kort varaktighet har arbets-/uppdragsgivarna allt svårare att ta ansvar för en löpande kompetensutveckling. I en redan hårt slimmad produktionsprocess finns enbart utrymme för det mest nödvändiga. Konsekvensen blir att de yrkesverksamma själva får bära det fulla ansvaret för sin kompetensutveckling och yrkesfördjupning. Samtidigt har utvecklingen medfört att kraven på de yrkesverksammas kompetens ökat, både vad gäller spetskompetens och multikompetenser. Resultatet är en växande spänning och obalans mellan en kulturarbetsmarknad beroende av personer med uppdaterad och aktuell kompetens och de yrkesverksammas möjligheter att utveckla och bredda sin kompetens. Detta är ett strukturellt problem som beror på en allt mer fragmentiserad och uppdelad arbetsmarknad. Utmaningen ligger därför i att skapa strukturer som gör det möjligt att möta de konkreta behoven av specialiserad kompetensutveckling när de uppstår. Ett branschövergripande resurscentra för kompetensutveckling och samverkan, där det finns plats för såväl institutioner, branschorganisationer och företag som fria grupper och enskilda kulturutövare, är ett viktigt steg för att lösa de strukturella problemen.

SOCIALFONDSPROGRAMMET OCH REGIONAL UTVECKLING
I det nationella strukturfondsprogrammet 2007-2013 står det: ‘Kulturen har betydelse för sysselsättning och entreprenörskap, dynamik, förändringsbenägenhet och rörlighet. Kulturen och upplevelseindustrin bidrar därmed i allt högre grad till Europas tillväxt och sysselsättning. Detta bör beaktas i utarbetandet av de regionala ESF-planerna.’ Även i tidigare budgetpropositioner (Prop.2007/08, Utg.område 13, arbetsmarknad, 6.5.1 Analys och slutsatser/Europeiska Socialfonden sid 69) poängterar man kulturens roll: ‘Vidare bör kulturens betydelse för bl.a. sysselsättningen beaktas i arbetet med de regionala ESF-planerna’. För att kulturen ska kunna bidra till en stärkt tillväxt och sysselsättning samt till en utveckling av upplevelseindustrin som tillväxtområde krävs tillgång till yrkesverksamma med aktuell och relevant spetskompetens.